Brev från Gunnar i Rotterdam
Avbildade personer
Plats på karta
51.9204, 4.4901
Beskrivning
Gunnar berättar om tågresan från Berlin via Westfalen och den holländska gränsen till Rotterdam, där han tar in på Grand Hôtel Coomans. Under studieuppehållet har han fått andra halvan av stipendiet och reser vidare med båt till London dagen därpå.
Transkribering
Grand Hôtel Coomans Hoofdsteeg 12/22, Rotterdam Directeur G. ALLARD Telefoonnummer Café 2569 Hôtel 4737 Rotterdam, den 8 Mars 1909 Kära Mor! Som jag förut talat om reser jag under ferierna till England, och jag har nu kommit så långt som till Rotterdam i Hollan. Föreläsningarne vid handelshögskolan slutade den 27 februari, och jag hade redan några dagar förut skickat upp min berättelse för första terminen till rektor Munthe, så att jag erhöll andra halfvan af stipendiet, 1125 kronor (1264 mark) i torsdags i förra veckan. Hvad jag behlfver för vistelsen i London har jag tagit med mig i en check förutom litet kontanter, och resten har jag satt in på bank i Berlin (man får där blott mycket låg ränta 1 1/2%; i London får man ingen ränta alls). Jag har blott den ena kofferten med mig; den andra har jag ställt kvar hos mitt värdfolk i Berlin, där jag ämnar fortsätta att bo, då jag knappast kan få billigare och bättre. Jag lät rusta upp mina kläder en smula i Berlin, hvilket naturligtvid kostade en hel del pengar, men hvad skall en ungkarl göra? - I fredags gjorde jag en resa till Potsdam, 3 mil utanför Berlin, som jag skref till Malle på ett kort, och där finns utomordentligt mycket att se. Staden har ca. 70 000 invånare och har en stor gardison, och dessutom ligger det flera kejserliga slott därute, omgifna av den största prakt. Nu låg snö öfverallt efter det sista stora snöfallet, som nog kostat staden Berlin en half miljon mark. - På kvällen var jag bjuden på middag hos Silléns, och supé också förresten, och sedan jag på lördagen gjort allt klart, var jag färdig att resa på söndag morgon. Då jag hade tänkt stanna ett tag här i Rotterdam, kunde jag ej ta ett tåg med genomgående vagnar till någon av öfverfartsorterna till England, och som jag dessutom naturligtvis måste åka 3e klass och sådan för det mesta ej finnes i de direkta långgående tågen, måste ja söka krångla mig fram ändå efter bästa förmåga. Resgods får man emellertid polettera direkt, men konsten är blott att vara närvarande vid förtullningen, när man åker öfver gränsen. Allt gick dock galant. Jag for kl. 11.30 fm. från Berlin med ett snälltåg, som blott stannar så där en gång hvar eller hvarannan timme och förresten kör på utaf bara tusan. Det var ej mycket folk med, och jag kom tillsammans i en kupé med en tysk profryttare, som kunde sju språk och rest öfver hela världen, samt två studentskor, som skulle resa hem till Westfalen under ferierna. Dessa senare kunde vägen utantill, och så fick jag förklaringar öfver allt märkvärdigt, som vi foro förbi, ja, de gingo så långt i sin vänlighet, att de bjödo på apelsiner. I staden Löhne i Westfalen fick jag byta tåg för första gången och kom in i en holländsk vagn, som var en smula obekvämare än den jag lämnat. Studentskorna foro en annan väg, och profryttaren steg snart af. I stället kom jag tillsammans med en ryss, som kom från Warschau och skulle till England och var ytterligt ängslig att komma galet under färden. Vid 8-tiden på kvällen åkte vi öfver holländska gränsen, och när vi i gränsstationen Oldengaal skulle förtulla, var min koffert ordentligt med. Allt gick mycket hastigt och lustigt till väga: man låste blott upp kofferten och slog upp locket, och så kom en och frågade, om man hade något att förtulla, hvartill man nekade och sen bara igen med locket och på med ett märke. Här fick man vrida tillbaka sin klocka precis en timma, då man i Holland har den nesteuropeiska tiden på järnvägssationsuren, men dessa gå i sin ordning ungefär 20 minuter efter den vanliga borgerliga holländska tiden, hvilket man måste komma ihåg när man skall passa tåg eller båtar. De sista sju milen från en stad Ameersfooit till Rotterdam, fick jag lof att lösa prisskillnad till 2a klass för att komma fram samma kväll och slippa ligga öfver till morgonen därpå. Vid half elfvatiden på kvällen var jag framme och tog in på Grand Hôtel Coomans, som jag visste skulle vara bra, ehuru en smula dyrt, men bättre det än att bli lurad. Min koffert står kvar på stationen, och den får stå där så att jag blott behöfver kosta på den transport till båten i morgon. - Hela färden genom Holland var det klart månsken, och det var mycket egendomligt att titta på landskapet i denna belysning med sina kanaler, kantade af pilalléer och väderkvarnar. I dag har jag gnott som en röd hund och tittat på stan, som är en smula större än Stockholm (350 000 invånare). Sjöfarten är kolossal och bl.a. har jag sett två stora Amerikaångare, som just lågo inne. Jag var äfven uppe hos Johnsons mäklare och hörde efter, om någon af båtarna skulle komma snart, men det kommer ingen förrän om torsdag, och så länge har jag ej tid att stanna. Staden är ej vacker, den ligger platt och är genomdragen af hundratals kanaler, där man fraktar gods i klumpiga pråmar. Jag har beställt biljett i dag för öfverresa i morgon kl. 4:30 em. då jag är i London på onsdag morgon kl. 8 fm. Jag kan då genast söka upp ett lämpligt pensionat och behöfver ej ta in på hotell. - Nu går jag ut ett slag igen för att se, hur Rotterdam tar sig ut om kvällarna. Farväl alltså på ett tag! Gunnar